Vattnet ligger blått och blankt, båtbryggan full med båtar... utom en plats som gapar tom...
Det är där vår båt ska ligga, Maria. Vi har inte hunnit/orkat få i båten och nu är det redan mitten på Juli.
Jag känner stor lycka över att stå här på Älgö, mitt älskade Älgö. Samtidigt fylls jag av sorg och stress över allt jag vill få gjort här ute.
Jag känner också en sorg över att vi bara har 2 egna veckor här och att Anders inte riktigt delar mina känslor för Älgö.
Idag är sista dagen på jobbet, sedan har jag 1 v semester med barnen här ute. De ska spela tennis och gå simskola men vädret säger regn. Vi får se...
Jag älskar Sverige på många sett men mår också väldigt dåligt pga att allt är upp till vädergudarna. 2 veckor per pr har jag möjlighet att vara på Älgö, men om den korta tiden regnar bort är det ett år till nästa gång. Är det värt allt slit eller ska jag egentligen ge upp min barndomsidylloch satsa på ett eget sommarparadis där jag får göra vad jag vill och där jag får vara längre perioder? Svaret just nu blir NEJ. Jag vill kämpa för Älgö. Jag ska bara komma ihåg i höst hur mycket stället betyder för mig så jag åker ut och rustar upp under hösten och våren. Nästa sommar måste bli annorlunda, då vill jag inte tillbringa semestern i ett fullständigt renoveringskaos där todo listan är längre än en veckas mat-shopping-lista.
Men vad kan jag göra här och nu, en tidig fredag vid busshållplatsen? Jag kan bara stöta negativa tankar åt sidan, ta ett djupt andetag, vara glad över min fina familj som fortfarande sover där hemma, och känna lycka över livet. Sista dagen på jobbet, sen en veckas semester. Njut av det!!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar